KBT- Kognitiv beteendeterapi
Kognitiv beteenderterapi (KBT) är en form av psykoterapi som förenar klassisk beteendeterapi med modern kognitiv terapi. Det är en terapiform som grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Vid kognitiv beteendeterapi, KBT fokuserar vi på samspelet mellan individen och dennes omgivning, här och nu. Karakteristiskt för KBT är också att vi är mer intresserade av problemlösning än av orsaker, och att vi intresserar oss för hur vårt beteende påverkas av våra tankar (kognitioner). Arbetssättet utmärks bland annat av en inledande beteendeanalys, en aktiv psykoterapeut, strukturerade behandlingssessioner, konkret formulerade målsättningar och så kallade hemuppgifter (Miranda-Linné, 1991).KBT används med framgång vid många olika slag av psykiska problem som till exempel depressioner, ångest- och ätstörningar och stresshantering och samlevnadsproblem med behandling såväl individuellt som i grupp.
Här följer ett exempel på hur en KBT-behandling kan se ut för en person med diagnosticerad depression:
Hur hjälps den deprimerade personen att bli aktiv?
Med avsikt att föra in lite stimulans och därmed bryta passiviteten i den deprimerades liv schemaläggs olika aktiviteter tillsammans med terapeuten för att den deprimerade gradvis skall komma igång med sina tidigare sysslor.Vartefter den deprimerade lyckas genomföra enkla aktiviteter som att gå upp vid ett visst klockslag varje morgon går man således vidare till svårare sysselsättningar som till exempel att promenera eller att bjuda hem någon på middag.
Terapeuten bidrar aktivt genom att motivera den deprimerade till att genomföra planerade aktiviteter och till att sänka de orimliga krav den deprimerade oftast ställer på sig själv, som t ex "jag borde kunna gå till jobbet varje dag, det kan man förvänta sig av en chef!"
Genom att den deprimerade personen aktiveras påverkas också självkänslan positivt.
Förändring av negativa tankar hos en deprimerad person?
Alla individer har mer eller mindre tankar med negativt innehåll, men hos den deprimerade är de särskilt påträngande och omfattande.Med terapeutens hjälp tydliggörs hur dessa negativa tankar om händelser, om individen själv och framtiden påverkar den deprimerades uppfattning om verkligheten. Genom att ifrågasätta och beteendemässigt testa tankarna får den deprimerade kunskap om vilka problem som är realistiska mot bakgrund av den deprimerades livsomständigheter och vilka som är ett resultat av de negativa tankarna.
Med hjälp av "sokratiska frågor" ("vilka bevis finns för detta påstående?") får den deprimerade stöd att förändra sina tankar och tolkningar så att de bättre överensstämmer med verkligheten och gör denne bättre rustad inför eventuella återfall (Mörch, Rosenberg, & Elsass, 1997).